Kalvjakten behövs för att skapa kvalité i älgstammen

Att älgstammen har minskat kraftigt är ingenting som har råkat ske utan är ett resultat av att man i många år medvetet har haft som mål att sänka älgstammen. Detta eftersom man anser att den skapar problem genom sitt bete vintertid på unga tallar. Avskjutningen har under långtid varit högre än tillväxten. Nu anser många att sänkningen har varit för kraftig på många håll. Vill man vända på detta ska avskjutningen vara i nivå med eller mindre än tillväxten. Så enkel är matematiken, antalet älgar i skogen beror på om de älgar som dör av olika orsaker är fler eller färre än de som föds under året.

Det vi tyvärr har sett under tiden med vikande älgstam är att även kvalitén på de älgar som finns i skogen har försämrats. Man har skjutit för många av de fullväxta älgarna och lämnat kvar för många kalvar vilket leder till att medelåldern i älgstammen har sjunkit. Älgen som art är genom årtusenden anpassad till att förlora många kalvar till rovdjur (varg, björn, människa) medan de som överlevt sitt första år har större chans att klara sig. Det är detta vi ska försöka efterlikna i så hög grad som möjligt under vår jakt på älg för att få en så bra kvalitet som möjligt på de älgar vi har i våra skogar.

Att älgkon skulle må dåligt av att förlora sin kalv under hösten kan självklart diskuteras på ett filosofiskt plan, men forskning visar att den inte mår dåligt fysiskt av att kalven dör, oavsett orsak. Under jaktsäsongen från september och framåt har dessutom kalvarna i princip slutat dia kon och övergått till fast föda.

Viljan att undvika kalvjakt och istället skjuta dessa året efter då de är 18 månader kan se bra ut på pappret men faller rent praktiskt av två orsaker. Dels är den hetaste konflikten runt älg deras påverkan på tallungskog under vintern. En kalv som fälls på hösten har inte haft någon påverkan på tallungskogarna medan en fjoling har betat tall under en vinterperiod. Utöver det vet vi att de flesta jägare har mycket svårt att åldersbestämma älgar före skott vilket gör att jakt inriktad på fjolingar kommer innebära att ett större antal äldre djur kommer att fällas vilket leder till sämre och inte bättre kvalitet i älgstammen.

Den samlade forskningen från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) samt Svenska Jägareförbundets samlade erfarenheter av älgförvaltning under många decennier visar att det bästa för att säkerställa en älgstam av hög kvalitet där många kor är i reproduktiv ålder och tjurarna hinner bli gamla nog att nå sitt maximum är att låta fler vuxna älgar bli äldre. För att då fälla de älgar som behövs för att balansera älgstammen på en nivå som de flesta kan acceptera behöver vi fylla på med kalvar i tillräcklig mängd. Detta innebär oftast att antal fällda kalvar under hösten behöver vara fler än antal fällda vuxna. Detta förhållande är sällan uppnått i Norrbotten annat än inom enstaka jaktlag.

Den kraftiga uppgången i älgstammen som skedde under 1970-talet kan tydligt kopplas mot de nya regler som infördes där kalvjakten på allvar började genomföras och de äldre djuren fick chans att överleva.

Att enskilda jägare av egna etiska överväganden inte vill skjuta kalv ska självklart accepteras. Men det kan inte ligga till grund för att hävda att det är en klok älgförvaltning. Man önskar att de med goda intentioner också tar till sig den forskning och förvaltningserfarenhet som finns i riklig mängd om man tar sig tid att läsa på.

Återigen, hur många älgar vi fäller avgör hur många älgar vi har kvar efter jakten medan vilka älgar vi fäller under jakten avgör kvalitén på de älgar som blir kvar.

Daniel Widman, ordförande Jägareförbundet Norrbotten

André Westin, älgansvarig i styrelsen Jägareförbundet Norrbotten

Björn Sundgren, Jaktvårdskonsulent Svenska Jägareförbundet